ninnami

Så har vi landat i Skövde. Efter en flytt- och städdag som blev till ett dygn som inkluderade över 100 mil lastbilskörning. Utan hjälp från bussiga svärföräldrar och vänner hade det inte gått. Men det gjorde det alltså. Nu har vi varit i Skövde i över en vecka och här händer det inte mycket. Kan i och för sig bero på att det är jullov och ovanligt kallt ute + att vi inte känner en enda kotte här. Än - för det kommer. På fredag ska jag besöka jobbet på förmiddagen och sen är det fest på kvällen.

Och så har det blivit nytt år. Ett år som jag hoppas kommer bjuda på mer än arbetslöshet och gå-in-i-väggen syndrom. Och eftersom det är nytt år, ny start och ett annat liv som tar sin början, kan jag ju inte behålla den här gamla bloggen. Behöver bara fundera ut ett nytt namn och adress innan jag flyttar mina rader i cybervärlden. Lantisnollan fick den inte heta för Jonas eftersom jag skulle skaffa mig för mycket fiender här. Själv tyckte jag det var lite klurigt (nollan står för 08) men tydligen alltför långsökt ;)

Under det här året har jag spenderat mest tid i hemmet. Det har blivit min borg i två bemärkelser. Samtidigt som det har gett mig trygghet har det även känts som ett fängelse, för det är inte bara av fri vilja jag spenderat så mycket tid här.

Det är med vemod jag kommer att lämna lägenheten. De skyddande väggarna kommer att dras bort mitt framför ögonen på mig men tristessen förhoppningsvis tyna bort ihop med dem. Det tär på både kropp och själ att vara arbetslös både i kortare och längre perioder. Man bryts ner och måste byggas upp igen. Och så den där oron som aldrig riktigt vill lämna en.

Jag har inte börjat mitt nya jobb än men oron finns fortfarande där. Världen är så skakig just nu och stora arbetsgivare nästan på väg att ramla omkull. Det har aldrig varit osäkrare tider på jobbmarknaden. Jag vill inte oroa mig, orkar verkligen inte, men det är svårt att skaka av sig något som tagit ens kropp och själ i besittning i över ett år. Även om jag inte vågar tro på det än, så tror jag inte att jag har lika stora skäl till oro längre, men lugn kommer jag inte bli förrän motsatsen bevisats (om det nu någonsin händer). Dumma Sverigeland. Men jag ska ge dig en chans. För det är du värd.

... regn hos oss. Medan det snöar i resten av Sverige :( Jag har längtat efter en vit jul (åtminstone lite frost) sen Cyperntiden men den verkar inte vilja lägga sig här i Svealand. I år ska jag och Jonas fira jul hos min familj och då snöar det såklart i Västergötland. Attans otur. Men vi får ju se tindrande barnögon på julafton i alla fall ;)

Trots det trista vädret och maginfluensa i början på veckan händer det en del roligt också. Vi har bostaden klar i Skövde och det börjar dra ihop sig för flytt. Om två veckor går flyttlastet i en stor lastbil som Jonas pappa kommer köra. Jonas föräldrar är för övrigt helt otroliga som erbjöd sig flytthjälp innan vi ens hunnit fråga. Och det mitt i julhelgen. Påminner Jonas då och då om vilka guldkorn till föräldrar han har, men det vet han redan :) Känns otroligt skönt att ha sådana människor i sin omgivning i alla fall.

Det känns overkligt att tänka att vi kommer att flytta in i en lägenhet som vi bara sett på bild och bo där om två veckor. Lite nervöst, pirrigt men framförallt kul. Den här flytten är välbehövlig, även om vi stortrivts i denna lägenhet. Man måste ju trivas i staden, med människorna och på jobbet också och det har det varit sämre med i Stockholm. Vi kommer såklart sakna vissa grejer här, speciellt vänner och familj, men jag hoppas att livet i Skövde kommer att uppväga det.

...något som jag aldrig drömt förut. Och som jag hoppas jag aldrig mer gör. Jag drömde att jag och en kompis varit på bio inne i stan och tagit en öl efteråt och sen fick jag för mig att köra bilen hem efteråt. Vi stod parkerade i en backe och när jag skulle köra ut så tappade jag kontroll över bilen som kraschade in i bilen som stod parkerad nedanför i backen och sen fortsatte vi ner på vägen och åkte in i en rad andra bilar. Vi anmälde det till polisen och jag fick redovisa för händelsen och göra alkotester som jag klarade genom knäppa bortförklaringar (!) men det värsta av allt i drömmen var när polisen berättade att mannen i bilen som vi åkte in i först inte klarat sig. Vi hade nämligen inte sett någon man utan trott att bilen stod tom. Vaknade inte direkt på topp efter att ha drömt att jag kört berusad och dödat en annan människa... men som tur är var det bara en dröm. Trots det har jag blivit lite skraj för att hämta bilen på verkstan idag och köra nu, för den kändes så läskigt realistisk. *Bör nämnas att jag aldrig kört bil påverkad och aldrig skulle/kommer göra det heller.

Lägenhetsletandet är inte klart än, men vi hoppas kunna closa en deal i slutet på veckan. Valet står nu mellan en nyproducerad hyreslägenhet som vi har erbjudits av tjejen som schabblade med uppgifterna till förra lägenheten eller en bostadsrätt som vi erbjudits hyra av ett par som ångrat sitt köp och inte vill flytta in i lägenheten, men inte heller sälja (än på några år). Det är svårt för båda lägenheterna har verkligen sina nackdelar och fördelar. Som med det mesta här i livet.

I helgen besöktes Skövde av två stockholmsbor. De vände ut och in på staden för att hitta det perfekta boendet bara för att upptäcka att det inte existerar något sådant. Däremot finns det guldkorn och sandkorn och de hittade tillslut boendet av rätta kornet.

De åkte från en förortskvart till en sekelskiftsvåning, från en bostadsby ute i ingenstans till en ungkarlslya inne i staden, innan de hittade guldkornet. Det låg centralast av dem alla med vädestreck åt tre håll, ett vardagsrum som mer påminner om en salong, två sovrum, två toaletter, diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare.  Allt i nyskick och fördelat på 120 kvm (!). För denna 3:a i Skövde centrum kommer de blivande västgötaborna att få betala ungefär lika mycket som för deras hälften så stora 2:a i förorten Råcksta.

När tomten har delat ut alla sina paket och alla har hunnit smälta julmaten kommer flyttlasset till Västergötland gå.


En del av vardagsrummet respektive köket

* Update: Igår när vi fick hem kontraktet upptäckte vi att hyran inte stämde och det visade sig att värden lämnat fel uppgift! Hyran var på hela 2000 :- mer än vi fått uppgift om och så mycket kan vi inte betala.  Så nu är vi tillbaka på ruta ett igen, eftersom detta upptäcktes dagen efter vi redan hunnit tacka nej till övriga lägenheter av intresse... :(

Den här helgen gjorde min datakille något fint för mig. Han köpte mig en ny laptop och den är så fin. Silver och blå. Alldeles babyblå. Och så en fin väska till. Med blommor. Nya datorn är till skillnad från min gamla lite lättare och lite mindre, men framförallt mycket snabbare. Om den förra gick i 70 km/h som snabbast så går den här i 150. Minst. Det är en PC Notebook och jag är mycket nöjd med den.

Annars går dagarna lite långsammare nuförtiden eftersom jag blev av med mitt deltidsjobb förra veckan. Skönt på ett sätt och segt på ett annat. Men egentligen har jag en massa att göra innan jul. Leta lägenhet, göra mig av med lägenhet, sortera i förrådet, samla ihop grejer till loppmarknad, planera för flytt, förbereda mig för nytt jobb och massa annat som jag inte kommer på i skrivande stund.

Har bestämt mig för att ta det lugnt i funderingarna i alla fall och försöka att inte oroa mig för diverse tänkbara scenarion framöver. För det går liksom ändå inte att göra något åt. Jag styr varken över lågkonjunktur eller arbetsutsikter, men jag kan faktiskt styra över mina egna tankar. Och jag tänker banne mig inte låta rädslan hindra mig från att hoppas på det bästa.

När jag lämnade Cypern och flyttade hem så gjorde jag det utan livlina. Det är något som jag både ångrat och fått betala för. Därför känner jag mig inte lika vågad inför denna flytt. Men det svåra är att avgöra var man vill bo och vad man kan tänka sig göra om det brister. För det kan det faktiskt göra och i rådande tider går tyvärr ingen säker.

Det fick jag bland annat erfara idag. Strax före fem fick jag ett mail från VD:n där han förklarade att de tyvärr inte har råd att ha kvar mig som extraanställd längre eftersom finanskrisen bland annat gjort att flera kunder skjutit upp kommande projekt. Det är inte det faktum att det inte blev någon fortsättning på marknadsarbetet som gjorde att besvikelsen och oron började byggas upp i mig, utan att man inte vet vad som kan hända med sitt jobb från en dag till en annan längre.

Och reklambranschen är som sagt väldigt konjunkturkänslig. Men jag hoppas och tror inte att min kommande byråanställning kommer att beröras av vare sig finanskrisen eller lågkonjunkturen än på ett tag, men man kan aldrig vara helt säker. Och det var det som det där mailet påminde mig om. Att det sedan var otroligt illa gjort av VD:n och dessutom går helt emot mitt kontrakt (där det står 1 mån ömsesidig uppsägningstid) är en annan femma som jag ska ta upp både med honom och bemanningsföretaget på måndag.

Tills dess ska jag försöka att inte oroa mig för mycket. Ända sedan jag kom hem har jag bara velat landa någonstans och det smärtar mig att jag aldrig riktigt verkar kunna göra det. Tydligen är det för mycket begärt att veta att man har ett jobb att gå till när man vaknar på morgonen och att man kan betala räkningarna i slutet på månaden. I alla fall om man heter Annica P*****. Jonas och jag tror i alla fall fortfarande att Skövde kan bli den där fasta punkten som ingen av oss haft på många år, och jag hoppas verkligen att det blir så, för det vore så otroligt skönt att äntligen kunna landa.

Det lustiga med drömmar är att ju hårdare du håller fast i dem desto svårare verkar de bli att uppfylla. När du istället släpper taget om dem och låter tiden ha sin gång, så verkar chanserna för att de ska uppfyllas plötsligt större. Jag hade släppt taget om min dröm, mitt mål att jobba som copy på en byrå i Sverige, efter över ett år fullt med slit och krossade förhoppningar. Och då, då får jag den där möjligheten som jag väntat på.

Jag har fått jobb som copywriter. På en reklambyrå. I Skövde. Döm om min förvåning. Så nu ska vi helt plötsligt bli västgötabor efter nyår. Om nu inte Jonas blir Punebo först. Men sen kommer han efter. Och jag och Poker kommer att vänta på honom i Spenaten, som Skövde tydligen kallas för. En storstad i miniatyr också. Dem är allt bra på marknadsföring där :)

När novembermörkret lägger sig över de nordiska länderna är det inte så konstigt att man känner sig lite låg, men i mitt fall tror jag tyvärr inte bara att det beror på årstiden. För mig har kurvan gått neråt ända sedan förra hösten, även om den har haft sina pikar ibland. Jag tror inte på att skylla allt på ett land. Sverige är bra, vi har så mycket som fungerar här till skillnad från många andra länder. Men ibland fungerar inte Sverige så bra för mig bara. Här blir jag den slutna musslan och när jag lämnar landet blir jag som fisken i vattnet. Inte alltid förstås, men överlag.

Häromdagen kallade till och med chefen mig för försynt och det är vanligtvis inget ord som jag brukar förknippa mig själv med. Lite reserverad ibland, visst, men inte försynt. Men om sanningen ska fram så är det nog så jag uppfattas på svenska arbetsplatser, för någonting får mig att hålla tillbaka mig själv. Jag tar inte plats, blir försiktigare än vanligt och deltar inte lika friskt i diskussioner. Om någon hade beskrivit mig som försynt för mina arbetsgivare på Cypern så hade de nog småskrattat och trott att det var ett skämt, för där var jag driven, beslutsam och visade vad jag tyckte och ville. Ingen blyg viol direkt.

Jag är glad för min lillasysters skull som vågade ta klivet (igen) och tacka ja till jobbet i Strasbourg. Hon kommer att bli saknad, men framförallt kommer jag att bli glad när jag tänker på henne. En del av mig vill bara hoppa ner i hennes resväska och följa med, men det här är hennes resa och inte min. Men avis är jag i alla fall. Jag vill ju också. Snart så, kanske. Tror dock att jag behöver reda ut en del i mig själv innan jag tar det där klivet igen, så att det inte handlar om en flykt bara, för det vill jag inte. Det ska vara ett äventyr. Något som är underbart och svårt på samma gång. Livet helt enkelt.

Min pappa brukar titta på den amerikanska teveserien Cops ibland. Ni vet den där då polisen jagar skurkar och man får följa med i vilda biljakter. Häromdagen hamnade Jonas och jag mitt i en sån. Fast i Stockholm, på Kungsholmen.

Jag hade hämtat Jonas på jobbet vid elvatiden och som tur var tog han över ratten sen. När vi åker på Fleminggatan hör vi en polisbil med påslagna sirener bakom oss och Jonas åker åt sidan för att släppa förbi den. De verkar inte riktigt veta vad de ska och plötsligt möter vi fler polisbilar i motsatt riktning och hör andra köra hit och dit i olika gatugränder. Rätt som det är bromsar polisbilen framför oss in precis efter en korsning och gör en snabb usväng, kör förbi oss och in på vägen som korsat oss. På vår högra sida ser vi då en skenande bil som kör mot gatukorsningen vi står i och efter den är det säkert fyra polisbilar i släptåg. Utan att vi förstått vad som händer rammar polisbilen (som precis vänt framför oss) flyktbilen och vi blir vittnen till en våldsam krock. På några minuter samlas fem, sex polisbilar upp runt fordonet och vi kör något förvirrade därifrån. Efteråt slår det mig att om vi åkt förbi korsningen någon minut senare hade det kanske varit vår bil som rammats, men av flyktbilen istället. Läskig tanke. 

På vägen hem undrar vi naturligtvis vad som kan ha hänt som får så stora polisinsatser och läser sen på nätet att det skett en grov misshandel och att två gärningsmän flytt med bil från platsen. Okej att en misshandel är ett allvarligt brott, men av händelsen att döma trodde vi att det rörde sig om något vansinnesdåd eller maffiatillslag åtminstone. Det har nog visats för många Cops avsnitt här i Sverige ;)

Haft lite strul med inloggningen till bloggen och det är därför jag inte uppdaterat på ett tag. Men nu är jag här :) Med en rödsnuvig näsa och näsdukar spridda omkring mig. Ja, jag har försökt undvika höstförkylningen som härjat lite här och var på sistone, men idag slog den till även hos mig. Eller imorse, men jag släpade mig till jobbet i alla fall. Ville inte missa första veckomötet plus ett till viktigt angående hemsidan.

Jag är nu inne på min tredje arbetsvecka och so far so good. Kollegorna är trevliga och arbetsuppgifterna utmanande och varierande. Arbetet är väldigt självständigt och fritt och det är bra, fast det kan bli lite ensamt ibland. Till exempel vid lunchtillfällena då alla försvinner åt olika håll och framförallt inte verkar vilja äta ihop. Så jag har fått köpa med mig en macka eller sallad nere på gatan för att äta i min ensamhet varje gång - antingen framför skärmen eller vid bardisken i det gemensamma köksutrymmet (som delas med ett annat företag). Det känns lite skumt och framförallt konstigt som ny på jobbet att inte ha fått luncha ihop med någon än, men de verkar köra på den grejen. Vet inte vad dealen är riktigt... men annars är det bara bra, som sagt. 

Med rådande finanskris och väntande lågkonjunktur kan man dock inte enbart förlita sig på en tidsbegränsad deltidsanställning hur länge som helst, så jag håller ögon och öron öppna och söker de jobb jag finner intressanta - både i Sverige och övriga EU-länder. I helgen var jag och Jonas på fest hos en gammal arbetskollega till honom som fått jobb på ett dataspelsföretag i Manchester och ska flytta dit om bara ett par veckor. Måste erkänna att jag kände ett sting av avund. Inte på honom personligen utan på själva grejen, att skapa sig ett nytt liv i ett annat land. För det blir alltid lite av ett äventyr och jag är nog en äventyrs-junkie. Åtminstone på det planet. Men fram till jul är det Sverige som gäller och jobbet jag har nu. Det är alltid bäst att leva i nuet, även om man alltid kan ha planer för framtiden. Det mår man bäst av.

Idag flyttade jag och Jonas hans grejer till nya kontoret i SoFo (Söder om Folkkungagatan). Rummet låg lugnt mot en innergård och kvarteren var mysiga, det lär nog inte bli några problem för Jonas att trivas där :) Vi åt god lunch på ett asiatiskt ställe där det serverades både japanska, kinesiska och indiska rätter från samma kök. Dessutom ingick inte bara sallad, bröd och dryck till dagens lunch utan även sushibitar (!) Efter det hittade vi ett coolt ställe som var en kombinerad jazzklubb och café. Innehavaren var fransyska och våra lattes gjordes bokstavligen från scratch; hon malde bönorna och vispade mjölken helt för hand. Sen bjöd hon oss på varsin liten fransk bakelse (som jag vet namnet på men inte kan stava till därför lämnar jag det vid det. Mamma eller Karin eller någon annan av mina franskälskande familjemedlemmar vet nog vad jag menar ;)

Efter den välbehövliga pausen tog Jonas tag i jobbet och jag gick och fick nackmassage + klippning på en jättebra salong som inte låg långt därifrån. Skulle helt klart kunna tänka mig att bo i de kvarteren på Söder (eller Gamla stan) men än så länge får man nöja sig med att drömma. Som avrundning på dagen var jag modig nog att ta bilen hem genom stan, under rusningstrafik och utan att egentligen kunna vägen. Men Jonas egenkomponerade beskrivning hjälpte mig en bra bit på väg. Nu har jag myst med Poker och ska snart gå och lägga mig. Hela dagen har jag i princip bara gjort en massa mysiga saker (förutom att dammsuga då) och känner mig så tacksam och glad över alla mysiga människor och ting jag har. Och katt förstås. Det finns nog ingen som kan mysa som han (även om det låter otroligt i andras öron, det är nämligen bara mig han är så mysig med, och Jonas, men bara ibland ;). Ingen slår matte förstås.

Oh yes. Det börjar ta sig, lossna, gå vägen, ljusna, ge sig, you name it.

Idag skrev jag kontrakt med rekryteringsfirman. Jag kommer att jobba deltid som uthyrd konsult under resten av året, med goda möjligheter till anställning hos företaget. Men om det blir aktuellt eller inte bekymrar mig faktiskt inte så mycket eftersom jag inte riktigt vet var jag kommer vilja göra eller vara efter årsskiftet (jag har inte skrivit det här på bloggen, men Jonas resa till Indien kommer inte att bli av förrän till nästa år, i januari).

Just nu vill jag bara fokusera på här och nu, inte sen, kanske, eller om. Och då känns det här jobbet perfekt. Företagets verksamhet verkar intressant, medarbetarna avspända och sympatiska och jag kommer att få arbeta väldigt självständigt och fritt med varierande arbetsuppgifter inom marknadsföring, PR och kommunikation. Kommer bland annat skriva för webben, olika nyhetsbrev, pressrealiser, sköta kontakter med journalister och samordna PR- och kundaktiviteter. Tror det både kommer bli roligt och utmanande.

Annars träffade jag Susanne (min svenska kompis på Cypern) idag som var på besök i Sverige. Hon har varit hemma hos sin familj i Umeå och ville avsluta semestern i Stockholm. Det var jättekul att träffa henne och jag hade nästan glömt bort hur bra vi funkar ihop. Med vissa människor känns det som att samtalsämnena aldrig kan ta slut och kommunikationen flyter på av sig själv och så är det mellan Susanne och mig. Det är så kul när man träffar någon som det känns som att man redan känner redan efter första konversationen. Jag minns när hon kom in och skulle jobba ett par timmar på mitt kontorsrum på Cypern och vi pratade oavbrutet från första meningen tills hon gick (och fick inte mycket arbete gjort ;). Det är synd att vi inte kan ses oftare, men jag är glad att ha en vän som känns så självklar och naturlig som hon.

Ja, det hände mycket idag som jag är tacksam för. Och så fick Jonas nytt fint kontorsrum på Söder. Looking good, looking good. Finally.

Det är inte bara börsen som svängt upp och ner på sistone. Ketchupeffekten i förrförra veckan må ha fört med sig goda utsikter, men resultaten blev dessvärre inte lika goda. Jag landade som nummer tre till jobbet i Göteborg och brädades av en engelskman till jobbet i Stockholm. Även reklambyrån i Örebro visade sig bara talk the talk men inte walk the walk (fastän jag misstänker att det var mina arbetsprover som inte höll ända fram). Förhoppningar som följs av nederlag känns alltid hårda, men precis som med börsen vet man aldrig vad som händer härnäst. Det kan både gå upp och ner.

I mitt fall gick det lyckligtvis upp veckan efter plattfallet. Helgen kändes extra tung, men lyftes upp av en frisk norrlandsfläkt på besök (som dessvärre nog inte blev så upplyft av mig denna gång). Veckan som följde bjöd inte på så många överrasknigar förrän torsdagen kom och telefonen ringde. Ännu en rekryterare hade sett mitt CV på Monster och undrade om jag var intresserad av en konsulttjänst.

Jag fick träffa honom samma dag och redan dagen efter var jag på plats för en intervju hos företaget i fråga. Där möttes jag av en jättetrevlig kvinna och hennes positiva personlighet i kombination med en mycket intressant arbets- och företagsbeskrivning fick mig att känna att jag verkligen skulle kunna platsa där. Tydligen upplevde hon detsamma för när det var dags att gå berättade hon hur bra hon upplevt mötet med mig och att hon med 99% säkerhet skulle be rekryteringsfirman att skriva kontrakt med mig.

Under fredagseftermiddagen ringde rekryteraren upp två referenser till mig men kunde inte lämna något konkret besked eftersom kvinnan inte kunde nås och verkat gått för dagen. Därför har jag inte kunnat göra annat än hålla tummarna över helgen och hoppas på det bästa imorgon. Förhoppningsvis får jag ett positivt besked och om/när jag fått det ska jag berätta mer om jobbet. Tills det har jag lärt mig att inte ta ut något i förskott för man vet aldrig vad som händer. Precis som med börsen.