Allt tar sin tid
Det är inte lätt att jobba hemma när man har så mycket annat i huvudet (och framför ögonen) som måste fixas innan vi åker bort över julhelgen. Sista julklapparna ska inhandlas, lägenheten dammsugas (efter allt möbelsnickrande), paket slås in, sista nattduksbordet sättas ihop, mm. Och förutom att skriva texter till hemsidan ska jag innan fredag hinna med trevligheter som att fika med Linda N i stan imorgon och därefter åka ut till Lidingö för att äta middag hos päronen och lämna av/hämta upp julklappar. Det är mycket på en gång nu, men till på fredag hoppas jag att vi hunnit med det mesta, för då bär det av ner till Sjötorp med nya bilen. I år är första gången Jonas och jag firar julafton ihop efter fyra år ihop. Allt tar sin tid.
Möbler
Igår kom äntligen möblerna från Ikea. Jonas och jag började sätta ihop dem vid sjutiden på kvällen och var klara vid tolvslaget... Och då hann vi "bara" med sängramen/stommen och soffa/schäslong. Sängborden är kvar, men sedan ska det mesta möblemanget vara på plats :)
Vi skämtade om hur många bråkande svensson-par och skilsmässor Ikeas möbler måste bidragit till ;) Men själva lyckades vi faktiskt sätta ihop möblerna utan minsta lilla bråk :) Och då var vi helt slut mot kvällen också. Vi är ett bra team, jag och Jonas.
Vi skämtade om hur många bråkande svensson-par och skilsmässor Ikeas möbler måste bidragit till ;) Men själva lyckades vi faktiskt sätta ihop möblerna utan minsta lilla bråk :) Och då var vi helt slut mot kvällen också. Vi är ett bra team, jag och Jonas.
Brumbrum
Så fort jag ska ta bilen själv någonstans nu blir jag nervös. Den självklara anledningen är att jag bara haft körkortet en månad och bilen knappt en vecka, men den främsta anledningen är faktiskt för att jag inte kan fickparkera. Och där vi bor måste man fickparkera om man vill stå någorlunda nära huset. Det ska byggas en parkering i anslutning till huset, men nu parkerar alla i en lång rad intill trottoaren.
Även om jag är den som tycker att man ska möta sina rädslor, så tycker jag inte att man ska sig på att fickparkera om man aldrig övat på det tidigare. Så följden blev att jag fick snurra runt kvareteret ett par varv innan jag hittade en lång lucka en bit bort som jag kunde svänga in på. Varje utryckning med bilen blir lite av en pärs nu, men jag hoppas att övning ger färdighet och att nervositeten kommer att släppa efter ett tag. Åtminstone till våren.
Även om jag är den som tycker att man ska möta sina rädslor, så tycker jag inte att man ska sig på att fickparkera om man aldrig övat på det tidigare. Så följden blev att jag fick snurra runt kvareteret ett par varv innan jag hittade en lång lucka en bit bort som jag kunde svänga in på. Varje utryckning med bilen blir lite av en pärs nu, men jag hoppas att övning ger färdighet och att nervositeten kommer att släppa efter ett tag. Åtminstone till våren.
Full rulle!
Vilken helg det blev... I fredags förmiddag tog jag emot Marie, Tobbe och Astrid i lägenheten och bjöd på hembakade lussekatter (första gången nånsin jag bakat såna) och kaffe. Sen åkte Tobbe och jag och hämtade Jonas på Arlanda som varit på resande fot hela natten med mellanlandning i Frankfurt. På vägen hem stannade vi till i Vällingby centrum och handlade lunch och sen när vi kom hem lagade Tobbe jättegoda rödspätta filéer. Därefter åkte vi alla in till stan med Astrid som skulle bo hos en släkting och sedan bar det av till en bilhandlare i Danderyd för att titta på en Mazda Xedos som Jonas och jag sett ut på Blocket. Det blev provkörning i spöregn och mörker så Tobbe var den som fick känna på gasen mest ;) Jag snurrade runt lite på en parkering och Jonas stackarn som både var dödstrött och van att åka i vänstertrafik efter 1 ½ år på Cypern, provade bilen på lite småvägar. Vi gillade bilen men ville inte göra nåt förhastat och tänkte därför över vårt beslut över natten.
Det tog inte lång tid för oss att bestämma oss för att vi ville ha bilen, trots att den var rätt gammal och hade gått långt. Så på lördagsförmiddagen ringde Jonas bilhandlaren och sa att vi ville ha den och betalade in handpenningen. En halvtimme senare ringer bilhandlaren och säger att det varit någon inne på kontoret på morgonen och lämnat handpenningen på bilen före oss i ett kuvert! Vi blev jättebesvikna (och Tobbe var redan på väg till oss för att hämta upp oss och åka ut och hämta bilen) så vi kunde inte göra annat än börja kolla på Blocket igen. Och då såg vi den; en Mitsubishi Carisma som hade några år mindre på nacken och som hade gått hälften så lite som Mazdan. Sagt och gjort. Vi gav Tobbe de blandade nyheterna och fick skjuts ut till Täby istället för att titta på en helt annan bil. Och den bilen blev det. Slutet gott allting gott. Det var nog meningen att vi inte skulle ha den där Mazdan, som Marie sa :)
På söndagen var vi först bjudna på lunch hos Åsa och lyckades snirkla oss in i stan med bilen och hitta en parkering och sen bar det av till mina föräldrar på Lidingö på traditionella Luciakaffet. Det var mycket trevligt. På vägen hem fick vi tre damer i baksätet på nya bilen (dem ingick inte från början ;) som jag skjutsade till två ställen på Lidingö innan Jonas tog över ratten och körde sista biten och sista damen till stan.
Sedan på måndagmorgonen tog jag och Jonas bilen ut till Arlanda för att hämta Jonas åtta lådor från Cypern. Vi hade räknat med att få köra två gånger, men lyckades (hör och häpna) stuva in alla lådorna i bilen! Sedan var det upp med dem i lägenheten, börja packa ur och sen åkte jag in till stan för att träffa egenföretagaren som jag ska skriva copytexter åt fram till nästa år. När jag sedan kom hem möttes jag av ett smärre bombnedslag i lägenheten med också av gulliga lappar av slaget: "Jag lovar att städa sen, älskling". Haha. Jonas har installerat sig någorlunda på kontoret och stormtrivs och fastän vi har en del kvar att fixa och komma iordning med här hemma i lägenheten så tycker jag vi fått mycket gjort på dessa fyra dagar som han varit hemma.
Det har löst sig ovanligt smidigt med bil, lådor och turer hit och dit. Men även om jag är tacksam över att lådorna kommit fram ordentligt och inget gått sönder, så är det en välbehållen Jonas som jag är mest glad över :) Det känns så härligt, mysigt, roligt och bra att ha honom hemma igen och jag tycker faktiskt att han smälter in rätt bra med inredningen ;)
Det tog inte lång tid för oss att bestämma oss för att vi ville ha bilen, trots att den var rätt gammal och hade gått långt. Så på lördagsförmiddagen ringde Jonas bilhandlaren och sa att vi ville ha den och betalade in handpenningen. En halvtimme senare ringer bilhandlaren och säger att det varit någon inne på kontoret på morgonen och lämnat handpenningen på bilen före oss i ett kuvert! Vi blev jättebesvikna (och Tobbe var redan på väg till oss för att hämta upp oss och åka ut och hämta bilen) så vi kunde inte göra annat än börja kolla på Blocket igen. Och då såg vi den; en Mitsubishi Carisma som hade några år mindre på nacken och som hade gått hälften så lite som Mazdan. Sagt och gjort. Vi gav Tobbe de blandade nyheterna och fick skjuts ut till Täby istället för att titta på en helt annan bil. Och den bilen blev det. Slutet gott allting gott. Det var nog meningen att vi inte skulle ha den där Mazdan, som Marie sa :)
På söndagen var vi först bjudna på lunch hos Åsa och lyckades snirkla oss in i stan med bilen och hitta en parkering och sen bar det av till mina föräldrar på Lidingö på traditionella Luciakaffet. Det var mycket trevligt. På vägen hem fick vi tre damer i baksätet på nya bilen (dem ingick inte från början ;) som jag skjutsade till två ställen på Lidingö innan Jonas tog över ratten och körde sista biten och sista damen till stan.
Sedan på måndagmorgonen tog jag och Jonas bilen ut till Arlanda för att hämta Jonas åtta lådor från Cypern. Vi hade räknat med att få köra två gånger, men lyckades (hör och häpna) stuva in alla lådorna i bilen! Sedan var det upp med dem i lägenheten, börja packa ur och sen åkte jag in till stan för att träffa egenföretagaren som jag ska skriva copytexter åt fram till nästa år. När jag sedan kom hem möttes jag av ett smärre bombnedslag i lägenheten med också av gulliga lappar av slaget: "Jag lovar att städa sen, älskling". Haha. Jonas har installerat sig någorlunda på kontoret och stormtrivs och fastän vi har en del kvar att fixa och komma iordning med här hemma i lägenheten så tycker jag vi fått mycket gjort på dessa fyra dagar som han varit hemma.
Det har löst sig ovanligt smidigt med bil, lådor och turer hit och dit. Men även om jag är tacksam över att lådorna kommit fram ordentligt och inget gått sönder, så är det en välbehållen Jonas som jag är mest glad över :) Det känns så härligt, mysigt, roligt och bra att ha honom hemma igen och jag tycker faktiskt att han smälter in rätt bra med inredningen ;)
Avslut och början
Idag hände något så ovanligt som att jag var uppe med tuppen ;) Glasmästaren skulle montera in nytt badrumsfönster och sen senare idag kommer det någon som ska montera termostater på radiatorerna. Som Jonas sa:" Det är så typiskt svenskt. Här har jag ju en centimeters glipa under ytterdörren men det är inget man kan klaga över." Haha. So true. För övrigt så verkade glasmästarna imponerad av lägenheterna och kallade dem för de luxe :)
Idag är det sista gången på Berghs. Vi ska först skriva tenta och sen blir det en liten avslutningsfest i puben/caféet. Det känns lite tråkigt att lämna allt, men samtidigt skönt att få sitt diplom och gå vidare till nya utmaningar. Jag ångrar inte att jag la nästan alla mina sparpengar på kursen, för jag vet att det är copywriting jag vill hålla på med, på ett eller annat sätt. Jag har lite "intervjuer" inbokade framöver och får hoppas att det ena kan leda till det andra, men annars är det enda jag har inplanerat innan jul (i jobbväg) att skriva copy till den där egenföretagarens hemsida. Jag ska träffa henne nästa vecka.
Men det jag längtar efter mest kommer redan på fredag :) För då kommer Jonas äntligen hem. Hem till vårt första "riktiga" hem ihop som vi inrett precis som vi vill ha det, med våra egna möbler och efter eget tycke och smak. Det ska bli kul att träffa Marie, Tobbe och Jonas farmor Astrid som också kommer hit då. Det känns extra lyxigt att kunna mysa med Jonas såhär i adventstider och familjen såklart. Både min gamla och nya.
Två små början.
Idag är det sista gången på Berghs. Vi ska först skriva tenta och sen blir det en liten avslutningsfest i puben/caféet. Det känns lite tråkigt att lämna allt, men samtidigt skönt att få sitt diplom och gå vidare till nya utmaningar. Jag ångrar inte att jag la nästan alla mina sparpengar på kursen, för jag vet att det är copywriting jag vill hålla på med, på ett eller annat sätt. Jag har lite "intervjuer" inbokade framöver och får hoppas att det ena kan leda till det andra, men annars är det enda jag har inplanerat innan jul (i jobbväg) att skriva copy till den där egenföretagarens hemsida. Jag ska träffa henne nästa vecka.
Men det jag längtar efter mest kommer redan på fredag :) För då kommer Jonas äntligen hem. Hem till vårt första "riktiga" hem ihop som vi inrett precis som vi vill ha det, med våra egna möbler och efter eget tycke och smak. Det ska bli kul att träffa Marie, Tobbe och Jonas farmor Astrid som också kommer hit då. Det känns extra lyxigt att kunna mysa med Jonas såhär i adventstider och familjen såklart. Både min gamla och nya.
Två små början.
