ninnami

Först och främst: Är det någon som överhuvudtaget läser min blogg nuförtiden? Funderar på att lägga ner den annars... Men jag vet ju att Jonas mamma uppskattar den och en läsare är bättre än ingen, så tack Marie ;)

Kom precis hem efter att ha redovisat projektarbetet på copykursen. Det var nervigt, speciellt att stå där själv framför alla och inte som del i en grupp. Dessutom gick vi "varvet runt" efter presentationen och var och en fick ge kritik på kampanjen. Nyttigt och bra, men nervigt som sagt. Läraren sa hursom att hon tyckte att vi hade gjort de bästa kampanjerna av alla klasser hon undervisat hittills och att alla höll en väldigt hög nivå. Kändes kul att höra från henne, för hon har varit rätt tuff i sin kritik under kursens gång. Nästa vecka är det tentamen och sen avslutningsfest på skolan efteråt. Det är så typiskt att när man precis lärt känna alla så slutar det. Men facebook finns ju alltid ;)

Annars har det hänt lite annat på jobbfronten. Webbprojektet har lagts på is så länge eftersom VD:n inte har tillräckligt med tid att handleda och korrläsa allt som ska upp på webben. Så helt plötsligt står jag utan jobb igen plus att kursen snart är slut. Det blev ett litet mer abrupt slut på allt än vad jag hade räknat med, men det var ju aldrig något drömjobb precis. Har ett annat jobbprojekt på g men det är bara på ett par veckor. Ska skriva copy till en egenföretagares hemsida via ett annat rekryteringsföretag. Så, som det ser ut nu blir det nog lite småjobb fram till jul. Vad som väntar nästa år däremot, har jag ingen aning om. Men jag vet inte om jag har så mycket emot det egentligen :)

Fick även reda på idag att jag inte alls behöver byta in mitt cypriotiska körkort till ett svenskt om jag inte vill det och att det inte heller finns något krav på att göra det inom 6 månader (som Stavros påstod). Och med tanke på att det kostar en del att byta till ett svenskt och att det är lite jobb bakom, så avvaktar jag med det så länge. Mitt körkort från Cypern är lika giltigt som ett svenskt. Men plasta in det ska jag se till att göra. Nu fattas bara en bil. Och Jonas.

Jag vet inte men något händer med mig så fort jag kommer ner till Cypern. Jag går från att ha varit en knopp till en blomma. Kanske är det atmosfären, kanske är det solen, gamla vänner, eller att jag får vara tillsammans med Jonas. Det jag däremot inte vill tro, är att jag var lyckligare på Cypern än vad jag är i Sverige. Men faktum kvarstår att jag enda sedan jag kom hem igen slutit ihop mig till den där knoppen. Det är mörkt och ruggigt här. Folk sitter knäpptysta på t-banan och bussen och ser ut som om levande döda. Och så sitter jag där med dem och blir någon jag inte vill vara. Tillknäppt, dyster och trött. Jag vill inte vara en sådan där som påverkas av andra, av omgivningen, men jag verkar ofrånkomligt bli det. Så fort jag träffar någon och får prata lite blir det bättre. Men när jag åker till jobbet, eller skolan, eller kommer hem till en tom lägenhet så vill jag bara krypa under täcket och vänta på bättre tider. Eller hitta Jonas där i alla fall. Det är inte kul att vara ensam i ett kallt land och i en anonym stad.

Sedan igår har stackars Jonas haft hög feber, huvudvärk och magont. Vi var ute och åt indiskt på lördagskvällen så gissningen är att han fått någon reaktion på det han åt. Av denna anledning fick jag för första gången själv ta bilen och åka till apoteket och affären. Det var lite småläskigt i början (speciellt med tanke på att jag inte är försäkrad..) men det släppte rätt snart och rullade på.

Imorse vaknade vi annars av att Stavros stod utanför sovrumsfönstret och ropade: "Annica!". Jag trodde jag drömde först och blev helförvirrad, men Jonas hann reagera lite tidigare och ropade: "Yes, she is coooming". Jag gick upp i sovruset och möttes av Stavros på uteplatsen som var på väg för att hämta ut mitt körkort och behövde kopior på pass och aliencard också. Som tur var hade jag det och sen gick det inte mer än halvtimme innan han stod och ropade utanför förnstret igen och hade mitt körkort med sig :) Han skrattade när han räckte över det och sa att det var bra att gick ut först 2050. Körkortet då? Ja, det var en liten rosa pappfolder som man kunde vika ut med ett foto av mig fastklistrat i ;) Inte som de fina inplastade vi får i Sverige, men jag ska ju byta in det till ett sånt sen.

Om knappt en timme ska jag ge mig ut till flygplatsen. Jag tror inte att Jonas kommer vara tillräckligt bra för att köra mig dit, så det får nog bli taxi. Håll tummarna för att jag inte blir dålig på flyget (som var en riktig skräckresa hit). Jag åker med cypriotiska charterbolaget och de har inte riktigt samma syn på service om man säger så ;) Plus att man får sitta bland en massa russin som silar saliv mellan tänderna. Inte det mysigaste sättet att spendera en flygresa på direkt.

Jag klarade uppkörningen idag! Tjohoo! Äntligen kan man pusta ut (innan det är dags att ge sig ut i sthlmstrafiken i alla fall ;) Hursom, jag var väääldigt nervös i början och gjorde lite småmissar, men han tyckte att jag körde bra och säkert överlag, så jag fick det. Tänk vad nerverna kan ställa till med egentligen.. de spökade även idag men jag lyckades hindra dem från att påverkamin körförmåga. Känns skönt att ha tagit revansch och slippa köra upp i Sverige igen. Jonas har stöttat mig och uppmuntrat mig och varit världens bästa pojkvän. Han är min skatt.

Ikväll ska vi gå ut och fira lite och Will hänger nog med också. Annars har Jonas och jag redan börjat kolla upp bilar på nätet ;) Känns lite konstigt, men framförallt roligt!

Nu sitter jag här i nya fina lägenheten - ensam - fast den inte bara är min. De senaste fyra dagarna har fyllts av flytten. Först hjälpte mamma och pappa mig med lasset från Lidingö och sedan kom Marie och Tobbe med lite av Jonas grejer och hjälpte mig snickra ihop de mesta möblerna från Ikea och sätta upp lampor och gardiner. De hjälpte mig jättemycket och jag är dem väldigt tacksam. Det är lite småplock kvar, men annars är det mesta iordning. Det är så fint och mysigt. Önskar bara Jonas vore här, men snart så :)

Vi kommer faktiskt ses redan om en vecka. Men på Cypern. Jag gick in och kollade resorna igår och såg att det bara fanns en plats kvar till flyget på det datumet jag tänkt åka (!). Så jag skyndade mig att boka och betala (utan att ha kollat med chefen först..). Mitt deltidsarbete är ganska flexibelt, så det borde inte vara några problem, men det är bäst att man håller tummarna ;)

Jag har levt lite under ekonomisk press så senare tid, p.g.a stora utgifter i samband med flytt och små inkomster på det. Men vad gör då världens bästa kille? Jo, sätter in pengar till mig så stressen släpper lite. Vare sig det handlat om pengar eller andra former av stöd så har Jonas alltid funnits där för mig. Och jag hoppas han förstår hur mycket jag uppskattar det. Han är världens bästa.