ninnami

Det är faktiskt bättre med mig än på länge. Jag tror jag behövde "sörja" ordentligt och få gräva ner mig i det som varit och inte kan göras ogjort, innan jag kunde gå vidare. Nu känns det som att jag lösgjort mig från det gamla och äntligen kan se framåt, på riktigt.

Tillvaron bjuder fortfarande på många frågetecken, men det händer mycket positivt runt omkring oss och en massa nya roliga möjligheter att uppdagat sig. Ännu har jag inte något nytt jobb, men nu är mest frågan var jag ska söka mig någonstans.. Vi har lite idéer om att antingen flytta tillbaka till Cypern eller prova Indien (!) men det är inget som är konkret ännu.

Förra veckan blev jag kallad till en intervju för ett jobb i Göteborg och även om det inte är någon del av Sverige jag precis sökt mig till eller ens vet om jag är beredd att flytta till, så bestämde jag mig för att åtminstone ta mig dit och presentera mig. Så jag tog bilen och stannade till hos Jonas föräldrar som bor ungefär halvvägs. Marie (Jonas mamma) var ledig och var så snäll och följde med mig ner till intervjun på onsdagen. Jag fick träffa två personer och göra ett skrivtest så mötet tog närmare tre timmar. Blev mer positivt inställd till jobbet än jag trodde, men inte så förtjust i att flytta så långt åt "fel håll" på kartan, så vi får se vad som händer. Skulle fått besked igår men det blir nog på måndag istället eftersom jag aldrig hörde från dem då. Vet dock inte riktigt själv vad jag vill än... Kom i alla fall hem igår efter tre härliga dagar fyllda med intressanta möten och peppande ord från nära och kära.

Det har inte blivit så mycket bloggande på senare tid. Mest för att det inte händer så mycket, eller rättare sagt, det händer ungefär samma sak varje dag. Allmäntillståndet är lite bättre trots att humöret går lite upp och ner. Det är mycket frågor som snurrar omkring i huvudet och det har gjort att jag haft svårt att sova på senare tid. Det blir tvära kast mellan olika känslor som slåss med varann. Hopp - förtvivlan, lycka - missnöje, glädje - tristess, o.s.v. En enda cocktail av känslor.

Jag beskriver det ibland som att jag straffas för ogenomtänkta val som jag äntligen ser konsekvenserna av. Framförallt när det kommer till pengar och jobb, men även mentalt. Så fort jag tänker på hur bra jag faktiskt hade det innan jag tog beslutet att åka hem så slås jag av sån ångest och skuldmedvetenhet, samtidigt som jag möts av insikten att man inte kan botgöra alla misstag, för ibland är det för sent. Enligt Jonas är det aldrig försent att tänka om och göra annorlunda, och det håller jag med om till viss del. Men ibland kommer bara en möjlighet en gång och om man inte tar tillvara på den då kan man få ångra sig resten av livet.

Riktigt så hårt upplever jag dock inte det, men jag tror aldrig jag fått en sån här hård läxa i livet. Hittills. Det viktigaste är väl att man lär sig något av dem och inte upprepar samma misstag igen och det tror jag är anledningen till alla frågetecken jag bär omkring på just nu. Jag vet vilka konsekvenser beslut kan få och är helt enkelt rädd för att fatta några. För tänk om det blir fel, igen?

Idag har jag verkligen levt upp till klyschan och agerat hemmafru medan Jonas jobbat. Jag har mobbat badrummet med Vileda Quick Mop (och förundrats över hur braaa den faktiskt är :), dammsugit hela lägenheten, bytt lakan, skurat i köket och så avslutade jag dagen med att laga en riktigt god middag med vin åt oss. Ett ryck som faktiskt inte gjorde att jag kände mig jobbigt könsdiskriminerad utan upplyftande glad. Det känns bra att ha rent och snyggt om sig. Men nästa gång är det Jonas tur ;)  

I fredags var det exakt ett år sedan jag tog mitt pick och pack och åkte hem från Cypern. Jag var full av förväntan och trodde att jag gick en ljus framtid till mötes i Sverige. Såhär i efterhand kan jag konstatera att det inte riktigt gick som jag hade hoppats. På många plan, men framförallt jobbmässigt. Jag tog en enorm risk när jag sa upp mig och flyttade hem utan nytt jobb, men på något sätt trodde jag att allting skulle ordna sig. Det var ju högkonjunktur om inte annat...

Och nu är det på väg ner igen. Allt visar på att det går mot lågkonjunktur och att man kommer se effekter av det på arbetsmarknaden till senhösten. Toppen. Nä, jag hatar att säga det, men på sätt och vis så ångrar jag att jag någonsin sa upp mig och flyttade hem. För om jag jämför det här året med det jag hade på Cypern så var det utomlands hundra gånger bättre. Jag var lycklig då och jag skulle göra allt för att komma dit igen. Men tyvärr går det inte att vrida tillbaka tiden.