ninnami

Det har inte blivit så mycket bloggande på senare tid. Mest för att det inte händer så mycket, eller rättare sagt, det händer ungefär samma sak varje dag. Allmäntillståndet är lite bättre trots att humöret går lite upp och ner. Det är mycket frågor som snurrar omkring i huvudet och det har gjort att jag haft svårt att sova på senare tid. Det blir tvära kast mellan olika känslor som slåss med varann. Hopp - förtvivlan, lycka - missnöje, glädje - tristess, o.s.v. En enda cocktail av känslor.

Jag beskriver det ibland som att jag straffas för ogenomtänkta val som jag äntligen ser konsekvenserna av. Framförallt när det kommer till pengar och jobb, men även mentalt. Så fort jag tänker på hur bra jag faktiskt hade det innan jag tog beslutet att åka hem så slås jag av sån ångest och skuldmedvetenhet, samtidigt som jag möts av insikten att man inte kan botgöra alla misstag, för ibland är det för sent. Enligt Jonas är det aldrig försent att tänka om och göra annorlunda, och det håller jag med om till viss del. Men ibland kommer bara en möjlighet en gång och om man inte tar tillvara på den då kan man få ångra sig resten av livet.

Riktigt så hårt upplever jag dock inte det, men jag tror aldrig jag fått en sån här hård läxa i livet. Hittills. Det viktigaste är väl att man lär sig något av dem och inte upprepar samma misstag igen och det tror jag är anledningen till alla frågetecken jag bär omkring på just nu. Jag vet vilka konsekvenser beslut kan få och är helt enkelt rädd för att fatta några. För tänk om det blir fel, igen?

Trackback-URL för detta inlägg: