Västgötaborna

I helgen besöktes Skövde av två stockholmsbor. De vände ut och in på staden för att hitta det perfekta boendet bara för att upptäcka att det inte existerar något sådant. Däremot finns det guldkorn och sandkorn och de hittade tillslut boendet av rätta kornet.

De åkte från en förortskvart till en sekelskiftsvåning, från en bostadsby ute i ingenstans till en ungkarlslya inne i staden, innan de hittade guldkornet. Det låg centralast av dem alla med vädestreck åt tre håll, ett vardagsrum som mer påminner om en salong, två sovrum, två toaletter, diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare.  Allt i nyskick och fördelat på 120 kvm (!). För denna 3:a i Skövde centrum kommer de blivande västgötaborna att få betala ungefär lika mycket som för deras hälften så stora 2:a i förorten Råcksta.

När tomten har delat ut alla sina paket och alla har hunnit smälta julmaten kommer flyttlasset till Västergötland gå.


En del av vardagsrummet respektive köket

* Update: Igår när vi fick hem kontraktet upptäckte vi att hyran inte stämde och det visade sig att värden lämnat fel uppgift! Hyran var på hela 2000 :- mer än vi fått uppgift om och så mycket kan vi inte betala.  Så nu är vi tillbaka på ruta ett igen, eftersom detta upptäcktes dagen efter vi redan hunnit tacka nej till övriga lägenheter av intresse... :(

My precious

Den här helgen gjorde min datakille något fint för mig. Han köpte mig en ny laptop och den är så fin. Silver och blå. Alldeles babyblå. Och så en fin väska till. Med blommor. Nya datorn är till skillnad från min gamla lite lättare och lite mindre, men framförallt mycket snabbare. Om den förra gick i 70 km/h som snabbast så går den här i 150. Minst. Det är en PC Notebook och jag är mycket nöjd med den.

Annars går dagarna lite långsammare nuförtiden eftersom jag blev av med mitt deltidsjobb förra veckan. Skönt på ett sätt och segt på ett annat. Men egentligen har jag en massa att göra innan jul. Leta lägenhet, göra mig av med lägenhet, sortera i förrådet, samla ihop grejer till loppmarknad, planera för flytt, förbereda mig för nytt jobb och massa annat som jag inte kommer på i skrivande stund.

Har bestämt mig för att ta det lugnt i funderingarna i alla fall och försöka att inte oroa mig för diverse tänkbara scenarion framöver. För det går liksom ändå inte att göra något åt. Jag styr varken över lågkonjunktur eller arbetsutsikter, men jag kan faktiskt styra över mina egna tankar. Och jag tänker banne mig inte låta rädslan hindra mig från att hoppas på det bästa.

Landningstillstånd?

När jag lämnade Cypern och flyttade hem så gjorde jag det utan livlina. Det är något som jag både ångrat och fått betala för. Därför känner jag mig inte lika vågad inför denna flytt. Men det svåra är att avgöra var man vill bo och vad man kan tänka sig göra om det brister. För det kan det faktiskt göra och i rådande tider går tyvärr ingen säker.

Det fick jag bland annat erfara idag. Strax före fem fick jag ett mail från VD:n där han förklarade att de tyvärr inte har råd att ha kvar mig som extraanställd längre eftersom finanskrisen bland annat gjort att flera kunder skjutit upp kommande projekt. Det är inte det faktum att det inte blev någon fortsättning på marknadsarbetet som gjorde att besvikelsen och oron började byggas upp i mig, utan att man inte vet vad som kan hända med sitt jobb från en dag till en annan längre.

Och reklambranschen är som sagt väldigt konjunkturkänslig. Men jag hoppas och tror inte att min kommande byråanställning kommer att beröras av vare sig finanskrisen eller lågkonjunkturen än på ett tag, men man kan aldrig vara helt säker. Och det var det som det där mailet påminde mig om. Att det sedan var otroligt illa gjort av VD:n och dessutom går helt emot mitt kontrakt (där det står 1 mån ömsesidig uppsägningstid) är en annan femma som jag ska ta upp både med honom och bemanningsföretaget på måndag.

Tills dess ska jag försöka att inte oroa mig för mycket. Ända sedan jag kom hem har jag bara velat landa någonstans och det smärtar mig att jag aldrig riktigt verkar kunna göra det. Tydligen är det för mycket begärt att veta att man har ett jobb att gå till när man vaknar på morgonen och att man kan betala räkningarna i slutet på månaden. I alla fall om man heter Annica P*****. Jonas och jag tror i alla fall fortfarande att Skövde kan bli den där fasta punkten som ingen av oss haft på många år, och jag hoppas verkligen att det blir så, för det vore så otroligt skönt att äntligen kunna landa.

Spenaten here we come!

Det lustiga med drömmar är att ju hårdare du håller fast i dem desto svårare verkar de bli att uppfylla. När du istället släpper taget om dem och låter tiden ha sin gång, så verkar chanserna för att de ska uppfyllas plötsligt större. Jag hade släppt taget om min dröm, mitt mål att jobba som copy på en byrå i Sverige, efter över ett år fullt med slit och krossade förhoppningar. Och då, då får jag den där möjligheten som jag väntat på.

Jag har fått jobb som copywriter. På en reklambyrå. I Skövde. Döm om min förvåning. Så nu ska vi helt plötsligt bli västgötabor efter nyår. Om nu inte Jonas blir Punebo först. Men sen kommer han efter. Och jag och Poker kommer att vänta på honom i Spenaten, som Skövde tydligen kallas för. En storstad i miniatyr också. Dem är allt bra på marknadsföring där :)

RSS 2.0