ninnami

Idag flyttade jag och Jonas hans grejer till nya kontoret i SoFo (Söder om Folkkungagatan). Rummet låg lugnt mot en innergård och kvarteren var mysiga, det lär nog inte bli några problem för Jonas att trivas där :) Vi åt god lunch på ett asiatiskt ställe där det serverades både japanska, kinesiska och indiska rätter från samma kök. Dessutom ingick inte bara sallad, bröd och dryck till dagens lunch utan även sushibitar (!) Efter det hittade vi ett coolt ställe som var en kombinerad jazzklubb och café. Innehavaren var fransyska och våra lattes gjordes bokstavligen från scratch; hon malde bönorna och vispade mjölken helt för hand. Sen bjöd hon oss på varsin liten fransk bakelse (som jag vet namnet på men inte kan stava till därför lämnar jag det vid det. Mamma eller Karin eller någon annan av mina franskälskande familjemedlemmar vet nog vad jag menar ;)

Efter den välbehövliga pausen tog Jonas tag i jobbet och jag gick och fick nackmassage + klippning på en jättebra salong som inte låg långt därifrån. Skulle helt klart kunna tänka mig att bo i de kvarteren på Söder (eller Gamla stan) men än så länge får man nöja sig med att drömma. Som avrundning på dagen var jag modig nog att ta bilen hem genom stan, under rusningstrafik och utan att egentligen kunna vägen. Men Jonas egenkomponerade beskrivning hjälpte mig en bra bit på väg. Nu har jag myst med Poker och ska snart gå och lägga mig. Hela dagen har jag i princip bara gjort en massa mysiga saker (förutom att dammsuga då) och känner mig så tacksam och glad över alla mysiga människor och ting jag har. Och katt förstås. Det finns nog ingen som kan mysa som han (även om det låter otroligt i andras öron, det är nämligen bara mig han är så mysig med, och Jonas, men bara ibland ;). Ingen slår matte förstås.

Oh yes. Det börjar ta sig, lossna, gå vägen, ljusna, ge sig, you name it.

Idag skrev jag kontrakt med rekryteringsfirman. Jag kommer att jobba deltid som uthyrd konsult under resten av året, med goda möjligheter till anställning hos företaget. Men om det blir aktuellt eller inte bekymrar mig faktiskt inte så mycket eftersom jag inte riktigt vet var jag kommer vilja göra eller vara efter årsskiftet (jag har inte skrivit det här på bloggen, men Jonas resa till Indien kommer inte att bli av förrän till nästa år, i januari).

Just nu vill jag bara fokusera på här och nu, inte sen, kanske, eller om. Och då känns det här jobbet perfekt. Företagets verksamhet verkar intressant, medarbetarna avspända och sympatiska och jag kommer att få arbeta väldigt självständigt och fritt med varierande arbetsuppgifter inom marknadsföring, PR och kommunikation. Kommer bland annat skriva för webben, olika nyhetsbrev, pressrealiser, sköta kontakter med journalister och samordna PR- och kundaktiviteter. Tror det både kommer bli roligt och utmanande.

Annars träffade jag Susanne (min svenska kompis på Cypern) idag som var på besök i Sverige. Hon har varit hemma hos sin familj i Umeå och ville avsluta semestern i Stockholm. Det var jättekul att träffa henne och jag hade nästan glömt bort hur bra vi funkar ihop. Med vissa människor känns det som att samtalsämnena aldrig kan ta slut och kommunikationen flyter på av sig själv och så är det mellan Susanne och mig. Det är så kul när man träffar någon som det känns som att man redan känner redan efter första konversationen. Jag minns när hon kom in och skulle jobba ett par timmar på mitt kontorsrum på Cypern och vi pratade oavbrutet från första meningen tills hon gick (och fick inte mycket arbete gjort ;). Det är synd att vi inte kan ses oftare, men jag är glad att ha en vän som känns så självklar och naturlig som hon.

Ja, det hände mycket idag som jag är tacksam för. Och så fick Jonas nytt fint kontorsrum på Söder. Looking good, looking good. Finally.

Det är inte bara börsen som svängt upp och ner på sistone. Ketchupeffekten i förrförra veckan må ha fört med sig goda utsikter, men resultaten blev dessvärre inte lika goda. Jag landade som nummer tre till jobbet i Göteborg och brädades av en engelskman till jobbet i Stockholm. Även reklambyrån i Örebro visade sig bara talk the talk men inte walk the walk (fastän jag misstänker att det var mina arbetsprover som inte höll ända fram). Förhoppningar som följs av nederlag känns alltid hårda, men precis som med börsen vet man aldrig vad som händer härnäst. Det kan både gå upp och ner.

I mitt fall gick det lyckligtvis upp veckan efter plattfallet. Helgen kändes extra tung, men lyftes upp av en frisk norrlandsfläkt på besök (som dessvärre nog inte blev så upplyft av mig denna gång). Veckan som följde bjöd inte på så många överrasknigar förrän torsdagen kom och telefonen ringde. Ännu en rekryterare hade sett mitt CV på Monster och undrade om jag var intresserad av en konsulttjänst.

Jag fick träffa honom samma dag och redan dagen efter var jag på plats för en intervju hos företaget i fråga. Där möttes jag av en jättetrevlig kvinna och hennes positiva personlighet i kombination med en mycket intressant arbets- och företagsbeskrivning fick mig att känna att jag verkligen skulle kunna platsa där. Tydligen upplevde hon detsamma för när det var dags att gå berättade hon hur bra hon upplevt mötet med mig och att hon med 99% säkerhet skulle be rekryteringsfirman att skriva kontrakt med mig.

Under fredagseftermiddagen ringde rekryteraren upp två referenser till mig men kunde inte lämna något konkret besked eftersom kvinnan inte kunde nås och verkat gått för dagen. Därför har jag inte kunnat göra annat än hålla tummarna över helgen och hoppas på det bästa imorgon. Förhoppningsvis får jag ett positivt besked och om/när jag fått det ska jag berätta mer om jobbet. Tills det har jag lärt mig att inte ta ut något i förskott för man vet aldrig vad som händer. Precis som med börsen.

Nu verkar det klart. Så klart det kan bli i alla fall. Jonas kommer åka till Indien. Exakt när vet vi inte ännu, men uppksattningsvis om 1-2 månader. Det är mycket som måste fixas först med visum, vaccinering, etc. Han kommer åka dit med sin kundkontakt och en indisk bekant till denne som jobbar med svenska företag som vill etablera sig i Indien. Tillsammans ska de bygga upp en teknikavdelning och anställa indiska underkonsulter. Jonas kommer att agera som teknisk chef över dem och vara med och bygga upp och vägleda verksamheten. Hur länge detta kommer att ta är för tidigt att säga, men minst ett halvår är det beräknat. Förmodligen längre... om allt går bra.

Men jag då, undrar ni kanske nu? Ja, jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska göra. Jag väntar fortfarande på besked från ett par jobb och jag känner att jag inte riktigt kan ta ställning till något innan jag vet om jag är aktuell för någon tjänst eller inte. Får jag ett riktigt bra jobb i Sverige så tänker jag nog ta det och eventuellt åka till Indien senare. Då blir det en extrem långdistans som förstås kommer kännas jobbig, men vi vet ju med oss av egen erfarenhet att vi klarar sånt. Jonas kommer försöka åka hem var tredje månad eller något sånt också. Men fortsätter det gå såhär trögt för mig här så åker jag förmodligen med.. kanske inte första rundan ner under uppbyggnadsfasen, utan istället efter jul eller nåt. Den som lever får se.

När det går sådär trögt ett tag och man bara dunkar på för att försöka få fram någonting, då brukar oftast allt komma på en gång. Det är lite vad som hänt mig nu. På bara ett par dagar har nya möjligheter ploppat upp (eller fram kanske man ska säga).

Jag är en av tre som gått vidare till nästa steg av rekryteringen till jobbet i Göteborg och ska få göra ännu ett skrivtest. Häromdagen blev jag uppringd av en rekryterare som sett mitt CV på Monster och kallade mig till intervju åt ett företag i Stockholm. Åt dem ska jag nu också göra ett skrivtest. Idag träffade jag annars en kille på en reklambyrå i Örebro och jag kommer förmodligen få göra ett skrivtest åt dem med. Och tillslut har även en byrå i Skövde visat ett visst intresse för mig.

Nu är det ju så att Rom inte byggdes under en dag precis ;) Och det kan mycket väl vara så att ingenting av ovan faller rätt ut för mig. Men det rör på sig i rätt riktning och även om det inte gör att någonting klarnar för mig, så är det åtminstone en positiv förvirring jag hamnat mitt i. För just nu vet jag inte var jag hamnar i Sverige, om jag hamnar i Sverige överhuvudtaget, eller vad jag kommer göra. Men jag är säker på att det kommer visa sig om ett tag. Förhoppningsvis rätt snart.